Nu är vi på väg till tandläkaren, Claudio har idag på sig ett par svarta tights och den fina tröjan han fick av mormor för ett par dagar sen. Just precis nu, kom nervositeten krypandes för ett par år sedan var jag livrädd för tandläkaren de var ett tag så illa att jag ”ljög” om att jag hade varit där, men helt enkelt struntat i att dyka upp. Nu känns de ändå rätt bra, men ändå lite nervös. För vad vet jag egentligen inte. De blir ju inte värre än, en rejäl bedövning, grov lagning, urdragning av tänder, blod som sprutar, och tillslut knata därifrån med ett brett leende. Skämt o sido! – de går nog bra!
