Hej Sabina! Jag tycker verkligen inte att din fråga är taskig.
Jag tror att man under graviditeten automatiskt blir extremt orolig över att bli lämnad själv. Jag behöver extremt mycket mer bekräftelse än innan. Inte bara utav pojkvännen utan överallt. Att min sambo skulle lämna mig mitt i allt har ju funnits i bakhuvudet hela tiden. Däremot tror jag ändå inte att de skulle ske. Jag har även under graviditet blivit extremt svartsjuk. De har väl med alla dessa miljontals hormoner som sprutar runt i kroppen.
Att vi inte ska ha tid gör varandra när bebis väl kommer är jag inte alls rädd för. Vi får helt enkelt se till att ge varandra tid också, allt blir ju vad man gör de till. Jag tror inte heller att alla ”pussar och kramar” skulle minskas för att en bebis kommer, kan tänka mig att de blir ännu mer. Jag tror att under den första tiden kommer vi att sväva som på moln och de första veckorna kommer gå åt till att lära känna den lilla varelsen och att bekanta sig med sin nya roll i livet.
Den här bilden togs i början utav vår resa, bara ett par veckor efter att jag plussade.
