ISABELLA FEIZA ÅHLANDER

Att vara förälder är långt ifrån harmoniskt många gånger, man vill ge sitt barn valmöjligheter å en viss grad av frihet. Jag vill vara en mamma som är: snäll, kärleksfull, rolig, sträng, glad, busig, påhittig, tokig, konsekvent, självsäker, å så mycket mer. Problemet är väl att jag antingen tagit mig vatten över huvudet å inte…

De som är allra mysigast med att ha bytt ut spjälsängen mot en juniorsäng måste ju vara att man kan ligga tillsammans där och läsa en bok, kramas lite, fnittra om dagen och bara uppskatta varandra innan Claudio sluter sina bruna ögon och somnar. De enda problemet är bara att varje gång jag lagt mig…

Jag vill krama dig hårt, viska i ditt öra att allt kommer att lösa sig. Smeka din kind och berätta för dig att jag alltid vill vara där för dig. Idag behöver du de lite extra, i morgon vill jag de lite mer. Jag vill inte vara sårad, jag vill inte vara ledsen, jag vill…

Han är ingen bebis längre, förutom att han numera har ett eget sovrum och sover alldeles själv om nätterna, är sängen utbytt från en spjälsäng till en juniorsäng och matstolen i köket är utbytt till en vanlig hög barnstol. – Och innan jag ens hunnit blinka börjar han förskolan, – vad hände med tiden?  Samtidigt…

”jag vill ta dig i handen och säga att allting kommer att bli bra, jag vill ta dig i handen lägga den runt min midja och berätta för dig att jag vill leva restan av livet med dig, jag vill ligga vaken hela natten ligga i din famn känna mig trygg, fnissa och bara leva…

Minns du att jag för ett par dagar sedan skrev om en kommentar som värmde mitt hjärta, en kommentar som nästan fick mig att gråta. ”De är sjukt frustrerande att man vet att man inte känner dig, ditt riktiga jag, vi är liksom inte vänner ändå så vet man hur en del av ditt liv…

From a man how loves me

Tänk om kärleken var precis lika enkel som den var när man var liten, eller bara så pass enkel att den faktiskt inte gjort oss människor till svin. Jag sitter och tänker tillbaka på hur de var när en kyss betydde allt, när man höll någon man tyckte om i handen, hur man blev ”kär”…

Har ni läst veckans fredagskrönika? – Om inte gör de, – den här veckan är de jag som står för skriveriet. Kanske får ni någon klarhet i vad som egentligen sker, kanske väcks ännu fler frågor.

De senaste veckorna har ju mitt liv precis som du redan förstått varit med om en hel del. Förstår inte varför allt i livet behöver hända ungefär samtidigt, de finns sällan något mellanting. De känns som att sen i höstas så har mitt liv bara fyllts på med negativ energi och jag har verkligen kämpat…