Hej, Jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle svara när telefonen ringde, eller om jag bara skulle låta de ringa, jag valde faktiskt att svara. Just nu vet jag inte om jag gjorde rätt eller fel, men någonting jag lärt mig med tiden är att de är dumt att ångra saker man gjort, för de går inte att göra ogjort och att leva med tanken att du skulle velat ha gjort något som du inte gjort, den är jobbig!
samtalet var långt, känsligt. Stundtals rann de en tår sakta ner på kinden, men de var inte smärtsamma tårar, de var tårar som gav mig en lättnad, ett lugn men också en massa tankar, De var viktigt för mig (oss) att de här samtalet blev av, jag är glad att jag svarade men samtidigt ännu mer påmind om vad som faktiskt försvunnit från mitt liv, I alla fall just nu. – vissa saker kanske går att bygga upp, men är de värt de? jag är inte redo för de just nu, och jag kanske aldrig blir de, men jag vill inte bara förlora allt de som en gång varit hela min värld.
Att jag för lite över 3 år sen blev mamma till den här vackra pojken, de är så himla fantastiskt de är de som ger mig den maximala styrkan varje gång, Tanken på mitt underbara barn kan tända en enorm gnista hopp, Jag kan vara helt förkrossad, ledsen och känna en känsla av hopplöshet, men varje gång får han mig att känna hopp igen. Jag älskar den känslan, men längtar efter att kunna hitta den känslan själv, utan att vara beroende av någon annan,
