ISABELLA FEIZA ÅHLANDER

jag talar ut

Rubriken kanske vilse leder inlägget lite grann, för riktigt allt tänker jag inte dela med mig av inte som jag känner just nu. Däremot är de inte bara du som undrar, för ni har både bland kommentarerna och på mejlen frågat om hur jag egentligen mår, om vad de är som händer, om varför allt är så stromigt.  jag vill dela de med dig men samtidigt så är allting så pass färskt och ostabilt att jag är rädd för att skriva någonting som jag sen kommer att ångra. – Men en dag, när jag känner mig redo då kommer jag att berätta, vet bara inte hur mycket, eller vad. Men du har ju liksom blivit en del för mig, de är ju rätt skönt att jag kan skriva någonting, och du kan lämna en kommentar. Jag älskar bloggen som allra mest när den inte bara fungerar som ensidig kommunikation, utan när jag på riktigt kommunicerar med dig så känns de bra. Jag älskar att du lämnar kommentarer, eller skickar mig ett mejl, eller ja bara visar för mig att du läst de jag skrivit, trots att jag vet att du är här och läser för de syns på statistiken 

Men förstår att du undrar, och ja de är väl rätt uppenbart jag har mått rätt dåligt senaste veckorna. Men jag mår bättre!

Ikväll fick jag mig i alla fall ett gott skratt, jag älskar filmer med humor, spänning, och drama! – Gärna lite action också, men de här var ett bra avslut på helgen.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. A

    De är sjukt frustrerande att man vet att man inte känner dig, ditt riktiga jag, vi är liksom inte vänner ändå så vet man hur en del av ditt liv ser ut och när du, som nu, mår dåligt vill man veta varför. Dels för nyfikenhetens skull men framförallt för att du på något sätt blivit en del av ens vardag, lite som en internet kompis så man bryr sig och vill kunna hjälpa dig må bättre. Men oxå för att du är en förebild, man liksom undrar om du går igenom samma som en själv.

    Därför vill man veta samtidigt som man förstår att du inte kam dela med dig av allt och ska absolut inte göra de för andras skull!

    De jag vill skriva till dig är att när jag går igenom tuffa tider så har jag ett motto jag tänker på.:

    I mörkret lyser stjärnorna

    Vad stjärnorna är för dig vet jag inte men allt kommer lösa sig, de gör de alltid till slut. Men under tiden de är mörkt så låt stjärnorna lysa upp hos dig så länge tills allt annat ljusnar! <3

stats