Har fått en önskan utav er att skriva mer om mig och barnets blivande pappas relation.
Vi träffades i december 2011 och efter den dagen umgicks vi varenda dag, och varenda natt i ett par veckor. De tog inte lång tid innan vi båda var helt förälskade i varandra och innan jag hann blinka hade jag gett mig in i en relation. Vi var tillsammans redan i slutet på januari månaden efter.
Kärleken vi har tillsammans har jag aldrig känt tidigare, jag har varit kär oh jag har haft tre seriösa förhållanden innan man aldrig på den här nivån.
Eftersom att pojkvännen redan hade en lägenhet tog de inte lång tid innan jag flyttade mitt pick och pack till honom, de var enklast så. Det var dessutom rätt trångt, lägenhet var inte stor och de uppstod tjafs som absolut inte hade behövt uppstå. Vi bestämde oss för att skaffa lägenhet ihop och i juli förra sommaren flyttade vi in i vår gemensamma lägenhet. (Där vi bor idag) jag måste säga att vi trivs som fisken i havet. Vi har som alla andra relationer haft både upp och ner gångar men efter varje litet tjafs har kärleken bara blivit starkare.
Nu under graviditeten har vår relation byggts upp på en helt annan nivå, jag har varit ett nervvrak i 7 månader och mitt humör har inte gått att lita på, jag har haft svårt att kontrollera mig själv, de har i sin tur gjort att vi tjafsat och skrikit på varandra om helt onödiga saker för många gånger.
Jag kunde inte hitta en bättre pappa till mitt barn, jag är nästan helt säker på att vi kommer att hålla ihop. De finns ingenting som kan bryta de vi har tillsammans. Kärleken är alldeles för stark.
