Minns du att jag för ett par dagar sedan skrev om en kommentar som värmde mitt hjärta, en kommentar som nästan fick mig att gråta.
”De är sjukt frustrerande att man vet att man inte känner dig, ditt riktiga jag, vi är liksom inte vänner ändå så vet man hur en del av ditt liv ser ut och när du, som nu, mår dåligt vill man veta varför. Dels för nyfikenhetens skull men framförallt för att du på något sätt blivit en del av ens vardag, lite som en internet kompis så man bryr sig och vill kunna hjälpa dig må bättre. Men oxå för att du är en förebild, man liksom undrar om du går igenom samma som en själv.
Därför vill man veta samtidigt som man förstår att du inte kam dela med dig av allt och ska absolut inte göra de för andras skull!
De jag vill skriva till dig är att när jag går igenom tuffa tider så har jag ett motto jag tänker på.: I mörkret lyser stjärnorna Vad stjärnorna är för dig vet jag inte men allt kommer lösa sig, de gör de alltid till slut. Men under tiden de är mörkt så låt stjärnorna lysa upp hos dig så länge tills allt annat ljusnar! <3″
Hur fantastiskt är de inte, tack snälla rara underbara du för att du gjorde min dag, och helt ärligt så är de dagar kanske just precis som idag som de värmer lite extra att kunna gå tillbaka och läsa något sådant här, något som värmer från djupet. Tänk att just du, som jag inte har en aning om vem du är, ingen aning om hur du ser ut, du vet betydligt mycket mer om mig än vad jag vet om dig ändå kan få mig att le.
Va fint :)