Fullt förståeligt att de inte blev någon super hit med frågor den här gången, och de flesta handlade om ungefär samma sak. Hur ser relationen mellan dig och pappa C ut? Var bor Claudio? Var bor du någonstans? Har ni 50/50 umgänge? Börjar du landa i allt? Är de helt slut mellan er? Är du singel? Varför gjorde ni slut? Vem reste du med till turkiet? – Ja ungefär så!
Känns nästan lättare för mig att kanske bara slänga ner alla tankar och ord i ett inlägg. – så ja de här blir ett lite annorlunda svar på frågestrunden.
Min och pappa C relation: Vi börjar från början om varför vi gjorde slut, och jag är inte helt redo att dela med mig om de helt öppet ännu, på vimedbarn’s startsida kan ni läsa en krönika jag skrev när jag var som mest sårad och utan att jag nämner allt så är de lätt att förstå lite grann. I början försökte vi, men de fungerade inte. Jag mådde för dåligt efter allt som hänt och med tiden gled vi isär ännu mer, vi båda började träffa andra och där någonstans insåg vi att de vi hade tillsammans var över. Fram tills för bara någon vecka sedan har vi väl knappt varit vänner egentligen, mest spydiga mot varandra, stämningen har varit katastrof och de enda som gjort att vi ändå ”varit sams” har varit för Claudio´s skull. Nu är vi ”vänner” klarar av att umgås, och äter middag tillsammans då och då, de känns fantastiskt.
Var bor vi? : En extremt känslig fråga egentligen, av den anledningen att jag förtillfället faktiskt inte känner mig hemma någonstans, vi har kvar lägeneheten i Tyresö, vi båda bor där till och från, samtidigt som att jag oftast känner mig som en gäst när jag är där, annars bor jag en del hos mamma, eller hos P. De har varit extremt jobbigt för mig, och en hel del pendlande, oftast har jag åkt från jobbet till Tyresö för att hämta Claudio på dagis, ”hem” och leka, laga mat, umgås, lägga Claudio för att sen åka vidare och sova hos mamma eller hos P, och i vissa fall någon annanstans. Sen samma visa igen..
Nu?: Jag har väl inte riktigt landat, men jag måste erkänna att jag mår mycket bättre nu än vad jag gjorde för ett par månader sen, som jag mådde då går inte att jämföra med något. jag var på botten, och de känns bra att säga att jag inte är de längre. Vissa dagar känns bättre än andra, men de känns helt klart som att jag är på rätt väg. Jag åkte till Turkiet med en person som funnits där för mig hela tiden, en person som torkat mina tårar och gjort mycket för att få mig att le, en person som helt klart klivit in i mitt liv väldigt fort, men på ett bra sett. En person som jag tycker om fruktansvärt mycket, en person jag kan skratta med, en person jag kan gråta med, en person som jag bara kan vara med och en person som Claudio kommer bra överens med. – just nu är jag singel, men framtiden får avgöra. Jag har inte bråttom in i något nytt.
