Jag har precis läst igenom min förlossningsberättelse, den väcker minnen både fina och mindre fina minnen – eller själva förlossningen, hela förloppet var fantastiskt att verkligen inse att de nu var dags, att när som helst skulle vi få träffa får fantastiska son. han som vi längtat efter så länge. Men de är de där sista, precis när han var ute, jag kände mig extremt ensam och rädd där låg jag i en förlossningssäng, med min alldeles egna son på bröstet. Amningen gick bra från start, men de kändes så konstigt att så fort han var ute blev vi lämnade där, ensamma med vår son. Något som också känns jobbigt i efterhand är att jag inte har en aning o hur många eller hur få stygn jag faktiskt blev sydd med (ja jag sprack, men vet inte hur mycket)
Vet egentligen inte vad jag vill komma med den här texten, men slänger in min förlossningberättelse på nytt!
”Jag har säkert glömt någonting, men kollat på förlossningsjournalen och försökt komma ihåg så gott jag kan. jag är nöjd med min förlossning, trots att den tog extremt lång tid.
Måndag 5 augusti – jag ringer till förlossningen pga minskade fosterrörelser, får komma in blir påkopplad ett ctg, de görs ett ultraljud där man inte kan se några direkta rörelser. Får en ny tid bokad till dagen efter.
Tisdag 6 augusti – jag känner fortfarande inre direkt några rörelser, gör ultraljud där vatten, osv ser bra ut kan även se några rörelser, blir undersökt och pratar med en läkare tillsammans bestämmer vi för att sätta igång förlossningen. Åker hem hämtar bb-väskan och åker tillbaka.
Vid 13:00 blir jag inskriven och uppkopplad på ctg, får strax därefter även en nål i handen.
Vid 15:00 kommer en läkare in och vi diskuterar igångsättningen, plötsligt börjar bebisen komma igång, eftersom att både jag och C blivit så inställda på att förlossningen skulle starta väljer vi att fullfölja igångsättningen
Vid 18:15 får jag första dosen cytotec 1/8 yupplöst i vatten. (Jag var väl medveten om riskerna men jag litade på läkarna)
Vid 20:15 värkar startade men var hanterliga, fick även andra dosen utav cytotec
Vid 21:20 kan jag fortfarande hantera värkarna även fast att de gör riktigt ont
Vid 22:58 görs en undersökning, livmodertappen 50% utplånad, 3cm lång, mediumriktad, mjuk, Och öppen 1,5cm – en till dos cytotec
Onsdag 7 augusti
Vid 01:03 en fjärde dos cytotec, och har hittills bara kunnat sova enstaka stunder åtgången.
Vid 04:15 sätts ett värkstimulerande dropp in, och en ny undersökning livmodern 50% utplånad, 2 cm lång, mediumriktad, medium konsistens, öppen 1,5 cm – började kännas riktigt jobbigt nu, allt gick extremt långsamt. Sätter även in en ”ballong” som ska hjälpa kroppen att öppna sig
Vid 04:50 ringer jag på klockan för att be om smärtlindring, får då 2 citodon och kan somna en stund.
Vid 06:22 börjar värkarna försvinna, är de för att jag tagit citodon eller börjar de avta?
Vid 07:40 känner jag hur något slemmigt ramlar ut ur mig, de var ”ballongen” är nu öppen 3 cm
Vid 09:10 fortsätter vi med värkstimulerande dropp, och i samband med undersökningen får jag vatten avgång, något färgat men inget oroande.
Vid 10:45 ny undersökning av annan barnmorska, är nu ”bara” öppen 1,5cm, 1cm kvar av tappen. Fortsätter med dropp. Börjar må riktigt illa, och kräks
Vid 11:03 vill jag har smärtstillande, blir erbjuden en tens apparat, testar och den fungerar helt okej, inget som tar bort smärtan riktigt utan omvandlar den till obehag istället.
Vid 12:20 börjar jag må illa igen och kräks, har hittills inte fått behålla någon mat alls, och så skulle de få bli, inte förrän efter förlossningen kunde jag äta och behålla maten.
Vid 15:03 sätts CTG på bebisens huvud.
Vid 15:21 erbjuds jag att ta EDA, narkosläkaren tillkallas, och 16:15 Kommer narkosläkaren som sticker första nålen i ryggen, får en rejäl smärta i höften, och behöver sticka om (bör noteras att jag är nål rädd)
Nästa stick görs och jag får en stöt genom vänstra låret vilket också medför att vi behöver göra ytterligare ett stick. Tredje gången gilt och EDAN sitter där den ska
Tackar högre makter för ryggbedövning, åh vad skönt de var!
Vid 20:13 upptäcker jag att hela
Vänster ben är totalt bort domnat, kan röra foten men inte stödja på benet. Narkosläkaren blir kontaktad, och beslutar om att ta bort ryggbedövningen.
Vid 21:00 gör värkarna extremt ont igen, vet inte var jag ska ta vägen och kan inte alls hantera värkarna. Blir erbjuden lustgas som enligt mig bara störde andningen till en början.
Vid 21:30 ber jag om att få ryggbedövning igen. Benet är bättre men fortfarande avdomnat. Ryggbedövningen kopplas på igen.
Vid 22:54 startar krystvärkarna
Vid 23:10 börjar jag krysta
Vid 23:19 är han ute
De tog många timmar och de kändes som en evighet, men ut kom han min älskade lilla prins. ❤”
I din förlossningsjournal ska det stå hur många stygn som syddes, på vilket ställe där nere och vilken tid bm utförde ingreppet.
Jasså! jag kan inte hitta någonstans om hur många stygn jag fick, utan endast vilken ”grad” utav bristning jag fick… eller så är de jag som inte förstår mig på de där ordentligt. : )
Älskar förlossningsberättelser :)
De är fascinerande, hur olika allas förlossning är. minns hur jag älskade att läsa andra förlossningsberättelser under graviditeten. :)