De är så sjukt jobbigt att skriva, för jag vill fortfarande vakna ur denna mardröm. För visst är de här en mardröm? Ingenting av de som sker och skett runt omkring mig har hänt?
Men jag tänker att de är x antal personer som läser här inne, någon av er kanske känner någon som känner någon som hyr ut en lägenhet? Helst så nära gullmarsplan som möjligt. Eftersom att Claudio går på dagis där.
Egentligen känner jag för att köpa en lägenhet, men är de så vettigt att ta ett så stort ekonomiskt beslut när man mår som jag mår nu?
Jag vet att de blir bättre, och utan min älskade son hade jag kanske inte orkat kämpa lika mycket som jag orkar göra just nu.
