Tanken slog mig, jag är uppvuxen i en ganska speciell familjesituation, kanske inte helt ovanlig egentligen. Men de var så mycket som hade kunnat varit bättre om någon såg de från början, om någon kunde berättat att de inte var något fel, många beslut jag tagit hittills hade kunnat förebyggas många saker hade inte hänt.. Men de är en livserfarenhet..
Min älskade mamma och min pappa var en gång förälskade, de var gifta, lovat varandra att vara evigt trogna och älska i vått och torrt. Alla gör fel, vissa större än andra, alla gör saker de inte hade gjort om de hade ett konsekvenstänkande i den väljande situationen.
Vet inte alls var jag ville komma med de här inlägget, rätt luddigt men ibland känns de extra skönt att bara få skriva ner de som hjärnan tänker på. – ger i alla fall mig en rensning och mer plats åt nya tankar.
en gång på 90-talet under äppelträdet!
