De här med att vara gravid de tar på mina krafter både fysiskt och psykiskt, jag har lätt att skratta och kanske ännu lättare att gråta. Jag känner mig extremt sårbar.
Jag är inte alls nöjd med hur min kropp är formad och ser ut, jag hade gärna sluppit de sladdriga armarna och de stora låren, hade jag blivit gravid idag, med de här nästan 7 månadernas erfarenhet hade jag tänkt på ett annat sätt från ruta ett. Jag är i stort behov utav min egen självkänsla.
De här är för många veckor sen, jag var ”nygravid”, jag var förmodligen också en helt annan människa än idag. Jag var mer rädd, mer vilsen, och mer förvirrad. Idag kan jag säga att jag har mina båda fötter på jorden, trots att jag är så himla sårbar. Jag har så extremt svårt att känna mig vacker, jag är i ett stort behov utav bekräftelse!
Här är jag bara några timmar eller kanske till och med minuter gammal, jag hade hela livet framför mig och inte en aning om att jag 20 år senare skulle bli mamma. jag vet egentligen inte var jag vill komma med de här inlägget, jag behövde bara skriva av mig, kanske inte de mest sammanhängande inlägget, men ett ärligt inlägg direkt ifrån hjärtat!
Att vara gravid är en bergodalbana å man får bara följa med, men håller med dig, har aldrig haft så dålig känsla i kroppen då jag själv tycker jag är fet, korvig, fett i håret å finnig.. Enda som ger en gnutta glädje i tjockheten är när de sparkar! Samt då jag läser grav bloggar där jag ser att andra tänker lika som jag ibland. Jag längtar verkligen till bebisen är ute så jag kan börja vägen tillbaka till min kropp!! Haha åh… Nästa sommar då jävlar! Det jag vill få fram är du är inte ensam att känna så som du gör, men du ska veta att jag verkligen tycker du strålar å är så fint gravid! Jag har så svårt att klä mig men tar tips från dig för du får verkligen ihop det att se så bra ut varje gång!:) ärligt, du är jätte fin som gravid!