Det känns lite tabu, att klaga som mamma. Igår kväll visste jag knappt var jag skulle ta vägen, Claudio grät från kl 19-23 helt otröstlig. Pappa C var på träning och jag kände mig ensam. de slutade med att jag grät i kapp med min son. pinsamt? man kanske kan säga att jag bröt ihop.…
