ISABELLA FEIZA ÅHLANDER

Jag har ju inte direkt varit i mitt bästa jag senaste månaderna, men inte heller i mitt sämsta. Har försökt må så bra jag kan, gjort många saker jag kanske inte borde gjort, men jag har gjort de för att de fått mig att må bra för stunden. En hel del festande, alldeles för lite…

Ibland undrar jag verkligen varför allt händer nu, många gånger längtar jag något fruktansvärt tillbaka till hösten tillbaka till då, tillbaka till när. Tillbaka till då jag var olycklig men samtidigt så fruktansvärt lycklig. Idag är jag lycklig men samtidigt så fruktansvärt olycklig. I bland känner jag mig så liten i en stor värld och…

Godmorgon verkligheten! Ni vet när man vaknar på morgonen av att väckarklockan tjuter så att du får tinitus. Samtidigt som du allra helst vill vända på kudden och somna om, somna om och hamna i den där drömmen du vaknade upp från. Den känslan vaknade jag med i morse. – Men jag hade inga andra…

Han är ingen bebis längre, förutom att han numera har ett eget sovrum och sover alldeles själv om nätterna, är sängen utbytt från en spjälsäng till en juniorsäng och matstolen i köket är utbytt till en vanlig hög barnstol. – Och innan jag ens hunnit blinka börjar han förskolan, – vad hände med tiden?  Samtidigt…

Jag har blivit helt såld på ”qoutes” och kan sitta och googla fram passande citat, för att antingen skicka till någon, lägga upp på instagram eller bara för att jag tycker att de är spännande att läsa. Kan hända att de är därför många av mina rubriker från ingenstans börjat vara på engelska. För egentligen…

Tänk om kärleken var precis lika enkel som den var när man var liten, eller bara så pass enkel att den faktiskt inte gjort oss människor till svin. Jag sitter och tänker tillbaka på hur de var när en kyss betydde allt, när man höll någon man tyckte om i handen, hur man blev ”kär”…

Har ni läst veckans fredagskrönika? – Om inte gör de, – den här veckan är de jag som står för skriveriet. Kanske får ni någon klarhet i vad som egentligen sker, kanske väcks ännu fler frågor.

De senaste veckorna har ju mitt liv precis som du redan förstått varit med om en hel del. Förstår inte varför allt i livet behöver hända ungefär samtidigt, de finns sällan något mellanting. De känns som att sen i höstas så har mitt liv bara fyllts på med negativ energi och jag har verkligen kämpat…

Vi hamnade här på gubbängens ip för att titta när pappa spelare boll. Jag passar även på att sola min inte allt för bruna ben. :)

jag vet inte om jag förstått hur stort de är att jag inom en kort tid kommer att vara mamma. Jag kommer ha fe viktigaste ansvaret över mitt barn. Jag kommer att skydda mitt barn mot allt. Hittade tre bilder som faktiskt beskriver min situation rätt bra, jag är lycklig, en lycka som inte går…