ISABELLA FEIZA ÅHLANDER

I natt har varit en sån där jobbigt natt en sån natt vi hade i början, en natt när Claudio inte alls ville sova, han ville inte äta och han ville i stort sätt inte göra någonting alls. Egentligen borde jag kanske inte klaga jag har en fantastisk son som sen flera veckor tillbaka sovit i stort sätt hela nätterna igenom, i natt var ett undantag.. och jag hoppas verkligen att de var en engångsgrej för i så fall gör de ingenting jag har ju inte heller topp sömn alla nätter året om. Sömnen var någonting jag försöker förbereda mig på under graviditeten ”jag sover nu, sen kommer jag inte att hinna” – men de är svårt att förbereda sig på någonting som liksom inte går att förstå.  – När jag tänker efter har jag faktiskt inte sovit en hel natt på över tre månader, jag har i alla fall inte somnat för natten och vaknat för att jag är utvilad utan jag har varje gång klivit upp för att jag behövt. Numera har jag en okontrollerbar väckarklocka som de inte går att snooza på.  – Någon annan småbarns mamma som känner igen sig?

Claudio kommer ju hur som helst att få sin sömn, han somnar helt enkelt när han är trött.  jag däremot får slita mig upp, dricka några koppar kaffe innan jag åker hem till min kära mormor, har nämligen lovat henne att hjälpa till att handla. Efter de tänkte vi möta upp Emilia för en promenad om inte klockan rinner i väg allt för mycket.