Nog för att jag är halvt döende och valt att stanna hemma från jobbet så var kanske de absolut sämsta beslutet att ändå dra mig upp ur soffan på med kläderna och dra en runda på Ikea, nu sitter jag här och har precis fått i mig ett par tuggor kyckling. Funderar över varför jag alltid är så duktig på att göra först och tänka sen. Visst att mitt jobb är rätt fysiskt krävande och är du sjuk så orkar du inte jobba, att gå på Ikea en måndag förmiddag utan barn och med enbart mamma som sällskap bör inte vara särskilt fysiskt krävande men efter ett par tuggor käk och några minuter sittandes känner jag mig som en pensionär närmare 100 än 0, och definitivt närmare döden än sandlådan. – men som så många gånger förr tänker jag bita ihop, inte för den psykiska smärtan utan just idag mår jag nog sämre fysiskt än psykiskt.
