”let´s be cops”

Tittade nämligen på den filmen häromdagen, och wow vilken rolig rulle. Sett den? – GÖR DE! – i alla fall något som slog mig var hur sköna dessa människor är, egentligen livsfarliga men en riktig kör bara kör känsla. Lite som när man som ungmamma (säkert äldre mammor också) är barnfri, jag är långt ifrån mamma de gånger jag är barnfri. inte helt sant självklart är jag alltid en mamma, men menar mer att är jag :barnfri så är jag barnfri. Då gör jag allt jag inte hinner med annars, duschar länge, sover lite längre, dricker lite vin, eller några drinkar, dansar på Stureplan, umgås med vänner tills sent på natten, röker, gör allt jag gjorde innan men lite mer. – ibland går man in i rollen lite extra! – just för att de inte är ens vardag. Just för att man känner att man förtjänar de, för att man behöver de! 

Gör de mig till en dålig mamma? – Ibland tänker jag så, ibland får jag ångest, har ni känt de? den där klumpen, som försöker intala dig om att du gör fel, eller om att du är fel, om att livet är fel, men någonstans vet jag att de är rätt. De är precis de jag behöver, kanske inte varje gång, men de är så jag tacklar de, Hade jag haft någon som kände njutningen av barnledighet på samma sett som jag gör, hade de varit annorlunda. Jag minns hur lite jag ville lämna bort Claudio förut, hur ont de gjorde i mig när någon annan förutom hans Pappa eller jag skulle ha hand om honom, varje gång kände jag mig dålig. Varje gång grät jag, varje gång var jag orolig. (Inte för att han var i otrygga händer, utan för att jag inte var där.)

Han var över 1år innan jag kände att jag kunde lämna bort honom över natten. Er relation till era barn eller till era blivande barn kanske inte har varit eller kommer att vara densamma. Vissa trivs med att lämna bort sina barn, andra inte, vissa gör de för att de måste (jobb, känslor, situation osv) andra gör de inte alls. De gör oss inte till dåliga föräldrar, vilket val vi än gör, hur vi än gör. En förälder tänker alltid på barnets bästa?

I samband med allt som hände i vintras så insåg jag hur mycket de betydde för mig att kunna lämna Claudio till min mamma över natten, eller till hans farmor, för att få vara jag! – vara jag, inte vara mamma-jag, utan jag! – för att liksom!

Och vilken tur Claudio har, han har en Farmor och en Mormor som han avgudar, han älskar dom precis lika mycket som dom älskar honom!