Ni vet när man vill skriva så mycket, skriver, läser igenom, tar bort, skriver om, och slutligen inser att de kanske inte är någon som bryr sig om vad som står i texten. För man vet att antingen blir man sårad själv, eller så kanske man sårar någon annan, eller så kanske de är så att de ger dig just DIG alldeles för mycket nyfikenhet, så pass mycket att du väljer att läsa inlägget på ditt sätt, ur din vinkel, kasta om orden, och bilda en egen historia. Få de att låta på ett annat sätt, eller på ett sätt som jag inte menar, för att du är alldeles för nyfiken och alldeles för intresserad av andra än dig själv. Att de för dig blir mer viktigt att förstöra vrida, och sprida att de i slutändan inte är värt de för mig.
En av anledningarna till att bloggen fått lida så pass mycket senaste tiden är att de finns personer som lägger sig i som inte borde, personer som gör allt för att jag ska bli ledsen, eller för att göra personer som jag tycker väldigt mycket om ledsna. Jag vill skriva, jag vill dela med mig av mina lyckliga stunder, av mitt liv, av min vardag, och faktiskt av de som får mig att må mindre bra också, vill inte att de här bara ska vara ett ställa där de alltid lyser, jag vill att de ska vara ärligt.
