åh, ni med egna barn förstår mig säkert ni andra gör de troligtvis innan. för innan Claudio föddes tyckte jag mest att de kändes fånigt att spara en massa pyssel och teckningar. men nu kan jag inte låta bli, att se kreativiteten i Claudio när han målar en teckning är fantastisk. nu kanske de inte är några mästerverk men i mina ögon är de alltid jätte vackert. I fredags fick han göra påskpyssel på förskolan. klistra på en massa fina fjädrar och måla ett ägg. jag försökte hjälpa till men de fick jag absolut inte göra. han kab själv, och jag insåg rätt snabbt att jag kanske måste låta honom göra precis som han vill. för jag hade ju inte velat att någon annan la sig i när jag pysslade eller ritade. 
Dessutom måste jag nog ge en eloge till pedagogerna på Claudios förskola, de är fantastiska och jag ser att Claudio tycker om att vara där, hur han observerar de andra barnen och hur han alltid med bus i ögonen gör något charmigt, eller något som han vet att han inte får göra, men gör endå och avslutar med de där busiga leendet. I fredags innan vi gick hem gick han självmant fram till ena pedagogen och gav henne en puss. någonstans kändes de så HIMLA bra, för de betyder ju verkligen att han trivs.
