KOPIERAT RAKT AV
Publicerad,
När jag var gravid med Molly hade jag bestämt mig för att jag inte skulle få ”en sån där jobbig unge som alltid ska få precis som hon vill.” När jag arbetade på förskola förut kunde man ofta se ett samband mellan de jobbigare barnen som fick allt av sina föräldrar, och de ”lydigare” som hade lite strängare föräldrar. Allt var rätt tydligt för mig och då sa jag att jag minsann inte ska skämma bort vårt barn (kanske lite när det gäller kläder och sånt, men inte gällande andra saker), så att det lär sig själv dels att bli självständigare och även att se till att det lär sig vad som är rätt och fel, att dela med sig, hjälpas åt osv. Men hjälp vad svårt det är med vår vilding.
Nu när molly är nästan 15 månader inser jag hur svårt det är. Jag tänker på situationen, och är det någon som är bortskämd så är det Molly. Hon får alltid precis som hon vill – och får hon inte det lägger hon sig ner och börjar grina på golvet. Det slutar oftast med att någon av oss ger upp och så får hon som hon vill ändå. Hon är riktigt riktigt envis vår lilla dam, och det är kanske inte så konstigt med tanke på att både jag och Tim är sjukt envisa båda två. Hon vägrar äta om hon inte får se på barnprogram på paddan ( och inte vilka som helst utan det ska vara något program hon är sugen på just då, annars öppnar hon inte ens munnen), hon börjar grina varje gång vi säger nej till henne (vilket slutar med att vi tycker synd om henne och tar upp henne för att kramas), när hon gnäller i vagnen plockar vi upp henne och bär henne (oavsett hur långt det är kvar) och sen har hon väl mer kläder och liknande än vad hon behöver – men det är väl inte något hon märker av än så länge.
Mycket av detta kan nog ändras på rätt lätt, men frågan är bara varför vi inte gör det? För att det är bekvämt? Jag vet inte varför, men det känns viktigt att börja tänka på det, för dom är riktigt smarta dom små liven. Tim säger att hon är för liten för att bli bortskämd redan – är hon det? Eller är det viktigt att lösa sådant just nu? Eller är detta saker som inte alls är bortskämt? Ska man skämma bort sitt barn? En sak som är säker är i alla fall att man aldrig kan skämma bort sitt barn med för mycket kärlek, så det är något jag verkligen tänker fortsätta med – skämma bort henne med närhet och pussar och kramar – min lilla prinsessa. ❤️
Hur ser du på allt detta? Hur och när har du börjat tänka på sådana saker – och vad har du gjort med det?
En envis unge som vet precis vad hon vill!
Som ni säkert förstått så är inlägget kopierat rakt av av Jessica, men jag kunde inte låta bli att riktigt hålla med i nästan exakt vart enda ord hon skriver. – Claudio är även han extremt bortskämd om man ser de på de viset, han får 9 av 10 gånger precis som han vill enda gången han inte får de är väl om de handlar om någonting som är farligt, eller när de absolut inte är de bästa för honom att få som han vill. – ja hur ändrar man på de? För de är ju ingenting som kommer att hålla i längden, och jag vill inte ha en borstskämd son
Känner också igen mig väldigt väl! Det är så svårt det där.. Vi försöker att köra på att ”nej är nej” här hemma. Ibland slutar det med att E slänger sig ner på mage och börjar storgrina men oftast så lyssnar hon faktiskt. Sen får hon bli sur om hon vill, det går över. Svårare att få ”bortskämdhet” att gå över tänker jag.
Sedan är hon bortskämd vad gäller kläder men det är bara för jag tycker det är för roligt att shoppa barnkläder 😛
Oj, jag trodde att jag gav med mig och var för slapp med min dotter. Skäms nästan lite när jag läser hennes text. Det där gynnar inte barnet, tvärtom. Jösses.