De är ju så roligt och framförallt skönt att Claudio är så pass matglad som han är. Att han dessutom allra helst vill äta själv gör väl egentligen ingenting de är ju bara bra att han lär sig, han kan ju inte bli matad resten av livet. Att jag sen tog ett rätt impulsivt beslut och lät honom bada i diskhon är en annan femma, de blev dyngsurt överallt och tog halva kvällen att torka upp. – Men han var överlycklig, och är han lycklig så är jag de!
Claudio har precis somnat och jag tänkte försöka mig på en del plugg nu ligger jag efter igen, precis som jag inte vill, men jag har så svårt att ta tag i saker, och de mesta sker i sista sekund. I morgon måste jag dessutom påminna mig själv om att ringa en del viktiga samtal, angående flytten, Claudio´s förskola, läkarbesök och säkert någonting mer som jag bara valt att skjuta upp.
