Precis lagom till att Claudio började förskolan fick vi hem detta paket med namnnappar. Är de någonting förutom bollar som Claudio älskar är de sina nappar, ända gången han är utan är väl egentligen när han äter. Vet inte hur jag ska vänja av honom dom, kanske var de dumt att låta nappburken ligga framme och alltid tillgänglig redan från början. Men allting har sin tid och idag är nappen en trygghet för honom, en trygghet jag inte tänker ta ifrån honom.
