hej vimedbarn!
Jag är nog lika nervös som en sex åring första dagen på skolan. För mig är de här stort. Jag har sovit på mitt besked om graviditeten men jag kan inte hanskas med känslan jag behöver skriva av mig. och jag kommer att vara anonym tills jag och barnets pappa väljer att gå ut med graviditeten offentligt.
Jag vet egentligen inte om jag är glad just nu, jag har längtat och drömt iväg väldigt länge och väldigt ofta men nu när de väl är verklighet har jag verkligen en klump i magen. Eller får jag säga två? – jag har lite smått ångest jag vet inte om jag vill berätta för barnets blivande mor och far- föräldrar. Jag vet inte hur jag ska handskas med allt utifrån. Tänk om jag blir påhoppad tänk om folk dömer mig. Just nu känner jag mig liten väldigt liten, trots att jag är rätt stor jag är vuxen, jag lever med mina egna beslut och de här beslutet kan bara jag ta och de finns bara en person som kan vara med och påverka mitt beslut och de är barnets blivande pappa.
Grattis bella boll! Allt kommer gå bra, det vet du djupt inom dig
Tack så mycket! Jodå det blir nog bra :)
Tänkt inte på mor/farföräldrar när du gör ditt beslut. Det är din och din pojkväns framtid som står på spel och det är därefter jag tycker att du/ni ska göra ett beslut.
När ni har bestämt er, om ni nu väljer att behålla det, ta den tid ni behöver innan ni berättar det för familjen, vänner mm. Jag menar, det tar ändå 3-4-5 månader innan magen syns ;) Ganska med gott om tid att berätta det. Oavsett vad ni bestämmer, så önskar jag er all lycka i framtiden, oavsett som framtida föräldrar eller inte :)
/Helén
Hej! ska bli spännande att följa dig, har du någon aning om när du inte kommer att va anonym längre?
Hej!
vad roligt att du hittat hit och dessutom släpper en kommentar! :)
jag har faktiskt ingen aning, jag tror att både jag och min pojkvän måste landa i att jag faktiskt är
gravid innan jag tar något beslut.
/ Feiza