Det känns lite tabu, att klaga som mamma. Igår kväll visste jag knappt var jag skulle ta vägen, Claudio grät från kl 19-23 helt otröstlig. Pappa C var på träning och jag kände mig ensam. de slutade med att jag grät i kapp med min son. pinsamt? man kanske kan säga att jag bröt ihop. ingenting och då menar jag ingenting funkade. Tillslut fick jag lägga claudio på fårfällen, låta honom gapa en stund medan jag tog ett par djupa andetag och samlade kraft. känns hemskt, jag kände mig så extremt otillräcklig. tillslut somnade han och jag gjorde en stor high five med mig själv.
Jag önskar ingenting annat än att den här perioden snart är över, eller om de är tänder som spökar att de faktiskt ploppar upp snart, för jag blir nedstämd, Claudio känner av de och blir också nedstämd. De smittar!
Trots att de är såhär just nu så finns de ingenting jag älskar mer än att vara mamma! (förlåt för att de blir ett par deppiga och klagande inlägg här just nu, men jag känner att de kan vara bra för min del att skriva av mig lite grann)
Hej! Brukar inte kommentera men läser din blogg så ofta jag kan. Jag har oxå en son född den 23/8 och är mycket äldre än dig. Hur som helst, det är mänskligt att klaga. Tycker du är en stark tjej, kämpa på:) det jag kan tycka är att din kille verkar ha mycket egen tid. Kanske han kan hjälpa dig lite mer.
Du behöver inte tycka det är pinsamt! Det är sjukt jobbigt när det inte går att trösta.. Vet inte hur många gånger jag grinat och känt mig otillräcklig som mamma.. Min lilla kille skrek sig i stort sätt igenom sina tre första månader :(
Leo är exakt likadan nu, det är sjukt jobbigt som mamma. Jag grinade tillsammans med honom inatt, så det är verkligen inte pinsamt…. Kämpa på!
Hej Isabella! Grattis till din vackra son och din fina familj. Jag har läst din blogg sen någon gång i somras och känt igen mig i så mycket. Jag fick en dotter i oktober, jag är själv ung mamma och känner precis som du med vänner, träning och relationer. Att läsa att någon annan könner som en själv ibland är så jävla skönt! Sköt om dig så kanske vi springer på varandra någon gång! Kram