Claudio börjar sakta men säkert ta sig framåt på egenhand här hemma, han kryper inte ännu, men försöker. – upp med rumpan och ner med huvudet de är hans lilla taktik, de går inte snabbt men han kommer framåt. Han har även börjat försöka förflytta sig sittandes, genom att sträcka sig efter saker som han kan hålla i och med hjälp utav armarna dra sig framåt. så söt! – jag vet egentligen inte vad jag längtar efter de blir ju mer att jaga här hemma när han blir mer rörlig, men jag vet hur länge han kämpat med att komma igång med krypandet. så nog tycker jag att han förtjänar att klara av de snart!
