Från november 2012, till augusti 2013 gick jag upp strax över 30kg, dessutom fick jag ett gäng tigerränder på magen och de som äntligen bleknat sen tonåren växte och blev djupare på mina groteska kärlekshandtag. Jag trodde på riktigt att jag en dag skulle kunna känna mig stolt, känna att min kropp är fantastisk, att den under 9 månader burit på de vackraste jag har. Men den känslan har aldrig infunnit sig. Jag mår snarare sämre och sämre över min kropp för varje dag som går. Spelar ingen roll att jag gått ner mina 30kg sen förlossningen, de där tigerränderna och den lösa huden får mig att må dåligt. Kanske var de bara extremt dumt av mig att ha så bråttom från början, de slutade ju i en väldigt snabb viktnedgång, kanske till och med lite ohälsosamt. Men jag ville ju verkligen bli smal, jag ville ju bli den gamla jag.
Ett år och fyra månader senare, jag väger ungefär lika mycket som jag gjorde när jag blev gravid, bara de att då innehöll min kropp mer muskler än fett, nu är de tvärt om. Men jag har nästan gett upp, jag kan inte hitta tillräckligt med motivation, för jag vet att dessa tigerrränder de är där, och de kommer att vara där. Men jag vet inte hur jag ska kunna acceptera dom? Måste jag verkligen göra de?
Är de verkligen bara jag som inte klarar av att vara stolt över min kropp? trots att jag vet att den gått igenom något helt fantastiskt, kanske är de extremt egoistiskt att tänka som jag gör, men snälla säg att jag inte är helt ensam? om jag nu skulle vara de, kanske de finns någon som kan hjälpa mig, vad ska jag göra? kan jag göra någonting? eller måste jag bara bita ihop, le och lossas som att jag trivs i min kropp?
Jag kan säga att jag kunde ha skrivit den här texten själv. Jag ser mer eller mindre likadan ut som du dessutom.
Var så snygg i början, innan graviditeterna. Gick upp 35 kg, två graviditeter senare så har jag 10 kg kvar att gå ner. När jag är klar så kommer jag se EXAKT ut som du, ser tendenserna redan nu när jag drar in magen. Exakt samma mage, samma ränder, som om det vore min kropp. Och ja du, fy helvete vad jag mår dåligt över min kropp, nästan avskyr den, kan inte se mig i spegeln, är såååå rädd för att behöva göra en operation mot löshud, vill verkligen inte det för ärret blir så äckligt fult.
Hej fina!
Vad du är stark som lägger upp dessa bilder. Jag känner EXAKT som du. Är jag dum för att jag inte accepterar? Jag vill inte! Det spelar liksom ingen rolö hur mycket man tränar och äter rätt den lösa huden är kvar… Min son är över två nu.. Det blir lättare, jag lovar. Men jag förstår dig! Kram
Du är verkligen inte ensam
Hej fina. Vad starkt av dig att lägga ut dina bilder. Jag har själv gått upp över 30 kilo alla tre graviditeter och också gått ner allt. Kroppen förändras och man förändras också som person efter att ha gjort en sådan resa. Det är viktigt att jobba lite med självkänslan också. Du är värd så mycket mer än att må dåligt över dina ränder. Testa att säga till dig själv att du är vacker varje dag. Sätt upp positiva lappar om dig själv på spegeln osv. Låter fånigt men det funkar. Bryt det negativa tänkandet om dig själv. Kom igår att du är vacker och värdefull. Stor Kram
Det är jobbigt att vara ung och känna att kroppen inte är som man önskar. Just att huden är så slapp är ett svårt problem, den kan ju ibland inte dra ihop sig precis som man önskar, som den var innan. Min bästa vän fick två barn och gick upp och sedan ner mycket i vikt så hon fick den lösa huden. Hon var pinnsmal och väldigt vältränad, men skinnet på magen hängde. När hon var 25 år tog hon bort den med hjälp av en operation, det var flera kilo skinn. Sedan fick hon ett barn till, och operationen var väl lite onödig i så fall. Mitt råd är att träna och ät bra så mycket du kan, och när du är klar med barnafödandet kan du fundera på om du vill åtgärda magen på något sätt. Med åldern kommer också en annan inställning så när du är 30 år kanske du känner annorlunda? Efter 30 år och snart 3 barn (5 graviditeter) så är jag inte lika smal, har fått något mindre bröst och och slappare hud på magen men gillar men kropp mer än någonsin, kanske kommer det vara så för dig med med några år?
Du är så modig och grym dom som delar med dig av ett ”problem” som många av oss har. Jag har alltid varig tunn och petit men gick upp otroligt mkt i vikt när jag väntade min dotter, fick bristningar på rumpa, mage och bröst. Gick ner halva vikten snabbt men kämpade med sista hälften på gym men trots styrketräning och motion så drog aldrig magen riktigt ihop sig. En instruktör på gymmet sa att de tar ca 5 år för en kropp att på riktigt återhämta sig från en graviditet, utsidan och insidan och att vi kvinnor nu förtiden känner sån press och de stämmer, för man vill bli smal och sov själv igen. Självförtroendet är ju botten när man måste tänka på att inte ha tajta tröjor för att inte visa sig osv.
Så jag känner med dig samtidigt aom jag vill säga att du är sååå vacker. På riktigt så är du det! De är svårt att acceptera något som man inte gillar men försök finna dig i vem du var innan barn och vem du nu är efter, för visst är de inte bara utsidan som förändrats lite. Och jag tycker ändå man ska njuta av livet för de finns viktigare saker än utseendet även om jag vet hur man brottas med de så brukar jag tänka att ja, jag är inte perfekt men jag har ett perfekt pch friskt barn. De får jag vara tacksam för, allt annat är en bonus!
hej vackra mamma!
Nej, du är absolut inte ensam om att känna som du gör!
Jag hade ”tur” som bara fick 3 bristningar på höften, dock ett dussin som inte går att räkna på rumpan, små maskar eller vad det nu kallas. Men jag fick ett stort otroligt fult kejsarsnitt rakt över magen som inte läkt in i min kropp, ärret står ut och är lila, väldigt fult enligt mig. Människor säger till mig att jag ska vara stolt, min son kom ut därifrån. Ja, tack tänker jag. Men NEJ jag är inte stolt, jag är 20 år och ser min mage som förstörd, helt jäkla ful. Min kropp ser lika dan ut annars bortsett från ärret och bristningarna. Jag är nöjd men väldigt missnöjd. Jag hoppas att Du och alla vi andra lär oss att älska våra kroppar som dom är. Tar det väldigt på pysket så prata med en doktor. Stor kram och cred för ditt mod att visa din nakna sanning!
Förstår att Salina bara vill peppa dig men man behöver inte hetsa. Det bästa är som du säger i din text en långsam men stabil viktnedång/hälsoresa, inga quickfix som bara kommer göra att man ramlar tillbaka i gamla spår.
Förstår att det kan kännas jobbigt nu men värt det sen i slutändan men det man måste göra är att låta det ta tid. Kroppen behöver inte mer stress än allt vi redan har runtomkring oss.
Tänk på hur fin och unik du är som person och fokusera på det istället.
Styrkekramar <3
Har det likadant, vet inte om jag någonsin kommer acceptera min kropp igen. Alla säger ju de att man ska va stolt osv över att man bärt ett barn.. och ja de är man väl. Men hade varit stoltare om min mage fortfarande va snygg. Ja men trevligt att va snygg i kläder, men man vill ju va snygg naken med lixom. Känna glädje av att visa upp sin kropp på stranden osv, sen glädjen kommer jag nog aldrig känna igen.. starkt av dig att visa upp bilder! :)
Jag har precis avslutat ett 6 veckors bootcamp och verkligen fått resultat. Trodde jag aldrig. Min mammamage har dragit ihop sig hur mycket som helst! Kan verkligen rekommendera Wahlqvist.se! Kost och träningsschema. Följer man slaviskt så blir det garanterat resultat! Modigt av dig att visa bilder! Tack för en fin blogg! Kram!
du har fött barn, det är fullt naturligt att det ser ut sådär då, men allt går all lösa- bara man vill det tillräckligt! jag tycker iallafall att du e en otroligt vacker kvinna!
sådär såg jag ut också Bella, du kan fixa det där. Jag vet inte hur/vad jag skall säga utan att det skall låta taskigt… Ge fan i all jävla bakelse, socker och bröd och träna, kör bål riktigt ofta så drar magen in sig. Lös skinnet tar tid och kanske inte alls drar in sig allt men det känner att tajta till magen så den drar till sig. Och kosten är prio ett. Du skriver ju hela tiden att du skall skärpa dig men du gör ju aldrig det? Man klarar sig ifall man bara vill, ge inte upp, det är dumt eftersom du har mål. Ge fan på att klara det bara! Du har varit tränad en gång i tiden och du kan komma dit igen. Hör av dig om du behöver hjälp. Och nej, du är inte ensam, även fast jag gjort en stor förändring efter graviditeten så är jag långt ifrån nöjd. Jag hejar på dig!!
Massa pepp till dig! Huden tar väldigt lång tid att dra ihop sig, jag kan fortfarande känna att huden är slappare än vanligt just på magen och tuttarna då dom har varit utöjda fast jag också har gått ner mina kilon plus lite till. Sånt går inte att påverka så mycket, inte heller bristningar, men jag vet att pila kroppen och smörja in den med en bra olja hjälper. Detta gör att blodcirklationen ökar vilket gör att den ”läker/drar ihop sig igen”. Har du testat det? Jag brukar pila min kropp en gång i veckan :)
Sen mitt tips är också att fokusera mer på styrketräningen,ju mer fett du omvandlar till muskler kommer göra dig ”hårdare/tajtare i kroppen”. Du behöver absolut inte gå ner mer i vikt eller bli mindre i din kropp men med mer muskelmassa på kroppen så kommer du nog uppleva dina problem mindre.
En stor kram!
Du är inte alls ensam <3 så fin du är!
Du är inte alls ensam
Fan vad grymt av dig att publicera dessa bilder! Många känner nog som dig och just ränderna kommer aldrig försvinna det är nog bara att ’acceptera’ men precis allt annat kan man åtgärda! Men för den sakens skulle behöver du ju inte acceptera dom. Du kan hata dom hela livet men det kommer nog kännas lättare om du känner dig ok med att dom är där.