Nu är de över på riktigt, Claudio vill inte längre amma han leker och bits i stället (glad att han åtminstone inte har några tänder än, men de gör ändå ont). De känns ändå bra för min del, jag är nöjd att vi haft amningen så pass länge i alla fall. De har varit mysigt men jag kan ändå sakna de lite grann. Samtidigt så är han ju så pass matglad att de inte oroar mig de minsta att han inte skulle få i sig tillräckligt med näring och energi. Vi myser och ger honom trygghet ändå, han har även sen vi slutade amma blivit mer kramig och gosig kanske för att han ändå vill ha den där extra närheten, jag gråter inte för de, jag älskar de. Finns inget mysigare än att gosa med sin lilla bebis. – Förmodligen kommer jag även att tycka att de är enklare att lämna i från mig honom till någon annan nu, så att jag och pappa C kan få lite mer ensamtid tillsammans. Vi behöver de, de är verkligen viktigt att ta hand om sitt förhållande också när man har små barn. Så fort Claudio sover vill man gärna bara sitta ner för sig själv en stund, man ”orkar” inte alltid tillfredsställa varandra. Man ger och får ju så mycket kärlek av sitt barn att man lätt glömmer bort varandra (okej nu pratar jag inte för alla, utan av egen erfarenhet) – förlåt nu börjar jag babbla om annat, de var amning jag skulle skriva om. sätter punkt där.
De har varit mysigt och känts bra för mig själv att jag kunnat amma Claudio så pass länge ändå, under graviditeten var amningen någonting jag oroade mig för, jag ville verkligen att de skulle fungera och de gjorde de. – men nu är de över.
Va skönt att du kunde amma så länge. Jag hade också gjort det om jag kunde, men Leona vill inte ha bröstet, bara på natten. Vilket är tråkigt då vi aldrig haft problem med det! Kramis
De har varit väldigt skönt att jag kunnat amma så länge som jag faktiskt kunnat! :) kram