nu har vi varit hos min mormor och lämnat vovven, hund fria tills lördag morgon. *jippie* blev dessutom en liten fika och bebis gos för mormors del, de är så härligt att se sin mormor så lycklig över den lilla pojken. Han är den första pojken på två generationer. Min mormor har ”bara” en dotter, min mamma har ”bara” en dotter och jag har fått en helt perfekt son. Eftersom att både jag och c är ensam barn kan ni ju förstå hur älskade lille Claudio är. Inte för att han hade varit mindre älskad om de hade funnits fler syskon. Men ni förstår min tanke? :)
❤️
