Hej Rebecca! Men åh tack själv, :) vad roligt att du har följt mig ifrån start.
1. Att bli föräldrar är bland de största som kan hända en människa. De är ett enormt ansvar och även fast att jag skulle vilja säga att vi börjar växa in i tanken att vi kommer att bli föräldrar så är de svårt att veta hur de faktiskt kommer att kännas och vara när tiden väl är inne. Många nyblivna föräldrar säger att de inte var i närheten av så underbart som man hade tänkt sig. Jag kan tänka mig att de stämmer för varje gång jag leker med tanken om framtiden pirrar de i magen.
Så mitt svar är väl egentligen att de känns väldigt speciellt. Inte konstigt på något sätt men ovant. Jag tror även att de är svårt att växa in i något som ännu inte finns.
2. Jag har nog inte fått en enda negativ kommentar, alla mina vänner och pojkvännens vänner är så himla lyckliga för vår skull. Bådas familjer är även dom extremt stöttande. Däremot var de en enda person som uttryckte sig ”negativt” i samband med att vi gick ut med de officiellt. Men de var en före detta vän till mig som egentligen bara undrade hur vi skulle ha råd, att vi var unga osv.. Ärligt talat kunde jag inte bry mig mindre. :)
3. Jag började med att berätta för mina närmsta på jobbet, de gjorde jag dagen efter att jag plussade.. Kunde inte hålla mig.. Heh! I vecka 12 berättade jag för min chef, var super nervös innan ”mötet” men efteråt kändes de så rätt och de jag hade varit orolig för var helt onödigt helt plötsligt fanns de ingenting som oroade mig. Efter att ha berättat för chefen berättade jag för resterande personer på min avdelning.
Allting känns så rätt kunde inte hittat en bättre far till mitt barn.
nu vill jag ha fler frågor igen, de är bara att fråga när som helt vad som helst hur som helst. :)
Detta kanske låter som en taskig fråga men det är den inte menad som! För jag tänker ständigt på den själv i mitt huvud! (ska själv bli mamma i sommar)
Är du rädd att förlora din pojkvän efter vägen, typ att ni inte ska ha tid för varandra? Att ni ska sluta ”pussas & kramas” när prinsen kommer? Eller hur man ska förklara du kanske förstår va ja menar!
Jag vet att det är som man gör det till, men jag kan en då inte låta bli att oroa mig trots att vi har det hur bra som helst nu!
Hej!
Passar på att fråga helt enkelt;
Vad är det som du ser fram emot mest för att bli mamma?
Har du några syskon?
Jag har följt din blogg och ser att du oftast lägger upp svaren från frågor, hoppas jag inte missat om du redan svarat på detta isåfall ber jag om ursäkt och får kolla igen!
Kramar från ett soligt Malta,
Sandra