Typiskt va? Nu när Claudio är pigg och glad igen. Gissa vad som händer då? – jo de är min tur! – Efter läkarbesöket i morse kom de som en blixt från ovan, jag tror att jag gjorde allt för att hålla de inne. klarade mig precis in genom dörren och resten låter jag vara osagt.
Men de finns ingenting att göra åt saken, vila, försöka hålla vätskebalansen någorlunda och bara leva med de eländiga bekymret.
Lite den känslan över de hela. heh!
Krya