Hej
Varje gång blir jag lika förvånad över hur mycket min son faktiskt kan. Varje dag förvånar han mig med något nytt. Häromdagen vid läggning trodde jag att jag skulle bli sinnestokig, jag behövde faktiskt lämna mitt barn ensam i lägenheten för att gå ut på balkongen och andas en stund. Än har jag inte förstått vad de var som gjorde att läggningen blev så tokig, alla rutiner innan och under läggningen var precis som i vanlig ordning. Men han somnade inte, och kan var inte ledsen. Men han drev mig till vansinne, han drev med mig, om en tvååring nu kan göra de? – den känslan kände jag i alla fall!
Han gjorde exakt allt för att slippa sova och jag gjorde allt för att tillfredsställa honom. Eftersom att han inte åt en jätte portion till middag och sa att han var hungrig så kunde jag inte göra annat än att servera en portion gröt, klockan var då efter 9 ( han brukar sova vid 19:30) efter att ha smakat på gröten förklarade han tydligt för mig att den var äcklig (samma gröt han ätit på morgonen och samma gröt han ätit varje morgon i säkert ett år) han ville ha välling och jag trodde ju faktiskt att han var hungrig så jag gjorde i ordning välling, även den var äcklig, och jag själv var så pass trött att jag egentligen gjorde allt för att han skulle bli nöjd och somna. Gjorde ny välling, la honom i sängen och sa godnatt. Han kom ut till vardagsrummet ännu en gång, denna gång för att han var ensam, och jag kunde inte lämna honom ensam i sängen, samtidigt som jag höll på med disken i köket, tvättade i badrummet och packade inför morgondagen visste jag att om jag la mig i hans säng skulle jag somna, och då skulle allt annat inte hinnas med. Jag lät honom ligga på soffan med sitt täckte och välling medan jag plockade i köket. Trots de så somnade han inte, han var törstig, behövde kissa, ville byta blöja, ville ha mer välling, och gjorde egentligen allt för att inte somna, tillslut tappade jag bar jag in honom till hans säng, berättade hur mycket jag älskade honom, och sa att mamma var trött men behövde göra i ordning inför morgondagen, han sa att han älskade mig och vi vinkade godnatt. – Då somnade han, men varför då? klockan var långt efter läggdags, och varför somnade han inte innan? han var ju trött de såg jag på honom, och han var aldrig missnöjd under kvällen, bara busig och ensvis.
Gör era tvååringar på samma sett ibland?
Den här bilden är så fantastisk för att den beskriver Claudio så mycket, han visar oftast sina känslor med hela kroppen och är väldigt bra på att uttrycka sig, eller är de bara jag som har lärt mig att förstå honom? Men wow vad jag älskar honom, mer än allt!..
