Som ni säkert förstått så har jag å Pappa C valt att separera, de finns ingen kärlek mellan oss. Vi hade en fruktansvärt jobbig vinter å en minst sagt stormig period efter de också.
I dagsläget är vi vänner, skulle även säga att vi är bra vänner. Vi klarar av att umgås, å att ta hand om Claudio på bästa sätt. Stundtals har vi små konflikter men de löser sig alltid. – Men inte förrän nu känns de som att de är på riktigt. Vi säljer vår gemensamma lägenhet för att flytta isär. Jag mellanlandar hos min älskade mamma tills att jag hittat något som passar mig å Claudio. Förhoppningsvis tar de inte allt för lång tid.
Frågan jag ofta ställer mig själv är hur vi ska göra med boende för Claudio, klarar en 2åring av att bo växelvis? Att bo varannan vecka? Eller hur delar man upp umgänget? Vi båda vill vara så mycket som möjligt med vår son, å samtidigt få tid för egentid. De blir ju mer intensivt att vara ensamstående. Att ha Claudio en hel vecka ensam innebär minimal egentid. Någonstans tror jag att egentid blir ännu viktigare när man är ensamstående. I alla fall för min del, en stor eloge till alls föräldrar som är ensamma på heltid!
Skickar massor av pepp! Du kommer att greja det galant!
Men om du har claudio en hel vecka och hans pappa har honom en hel vecka så har du massa egentid då han är hos pappa. På din vecka kanske du inte har egentid. Men behöver man det när man har sitt barn varannan vecka. Mitt syskon har samma problem varannan vecka kör dem och barnet e 2 år. Lycka till hur de än blir