Jag vet inte ens varför vi i överhuvudtaget försöker, varför vi är så falska mot varandra. Varför kan vi inte bara vara ärliga, erkänna för varandra att de inte finns något VI? att de som fanns är försvunnet, att de inte finns, att de inte blir, att de liksom är förbi.
Är vi rädda för att såra varandra? – de har vi ju redan gjort för länge sen.. men hur släpper man varandra? hur lägger man någonting sånt här bakom sig? hur går man vidare?
Bästa sätter att komma över någon är att träffa en ny. Hur hemskt det än låter, det enda som hjälper!