Nu ska jag alldeles strax krypa ner i sängen, efter en helg med alldeles för lite sömn. kan räkna timmarna jag sovit på ena handen. Men egentligen gör de ingenting, jag har fått umgås med personer jag tycker om, haft djupa diskussioner, pratat ut, lyssnat, känt efter, saknat, älskat och kanske fått en ny syn på livet. Jag är fortfarande extremt sårad, ledsen och rädd för vad framtiden ska ge mig, men idag klarar jag av att tänka på annat, försöka tänka på saker som får mig att må bra, tackla problem och oro på ett annat sett. Någonting som var helt omöjligt för ett par dagar sen.
