Jag som äntligen trodde att jag hade landat med fötterna på jorden igen, börjat inse att livet inte alls kommer att vara som jag tänkt mig, att jag bara blir starkare av alla motgångar, och att någonstans i mörkret finns alltid ett ljus. – Jag tror fortfarande på de, men efter den här helgen känner jag mig helt tom, vet inte vad jag ska säga, tänka eller tycka väljer att stöta ifrån mig de som känns jobbigt och försöka fortsätta. – Någonstans i allt de här så har jag tappat förmågan att blicka framåt, att ha en hållbar struktur, och en framtidsplan. Hur mycket jag än vill och försöker så kan jag inte se längre än till morgondagen. ❤
men vilken tur att jag har mitt lilla ljus i livet
