När jag var liten så var min favoriträtt konstigt nog kålpudding, men jag tror att jag skrivit om de i ett tidigare inlägg någon gång. I alla fall min mormor hade lagat kålpudding som jag fått med hem, tänkte ju direkt att Claudio skulle älska de precis som jag gjorde. Jag vet inte om de är för att hans tänder spökar, de verkar ploppa upp en efter en i munnen på honom just nu. Från att ha haft drygt 0 tänder tills att han blev 1, har han numera 9 stycken synliga, och ett par, ja ett par stycken som strax spricker igenom. De kan ju vara en förklaring till att han varit lite som han varit den senaste tiden.
Tillbaka till kålpuddingen, till middag åt vi de tillsammans med lingon. Han började med lingon (gissar på att de var för färgen) och de verkade helt okej, sen gick han på kålen, de var okej, eller ja de var roligt att picka på med gaffeln, och efter att de snuddat tungan tog han ut de och studera de väldigt väldigt länge innan han stoppade tillbaka de in i munnen. Sen var de bra! – sen skulle han absolut inte äta mer.
Åhh vad gott, måste be mamma göra så jag också kan få hem lite :)