Måndag och veckan har knappt börjat och jag är redan orolig över hur jag ska hinna med allt jag lyckats planera. Den impulsiva och organiserade människan i mig har ännu en gång lyckats göra hela veckan fullproppad med saker att göra. De som är bra den här gången är väl att jag åtminstone insett de själv, så varken pappa C eller någon annan i min närhet behöver be mig dra ner på tempot. Idag eller i morgon eller hur som helst, när jag får lite tid över behöver jag ringa och avboka vissa saker, bland annat träningspasset med min PT på onsdag, eller jag kanske hinner med de också? De är ju de som är problemet med mig jag tänker att jag ska hinna, planerar för att hinna, hinner inte, och kommer försent. Har jag väl kommit försent till en sak under dagen så brukar de oftast fortsätta som ett gäng dominobrickor som faller och jag är sen till allt.. eller så ger jag upp halvvägs avbokar, åker hem, och är ändå inte hemma förrän strax innan läggdags. Fråga mig inte hur de går till, men så blir de 9 av 10 gånger. – Jag erkänner att jag har svårt att planera, trots att jag alltid tycker att jag är duktig på de.
Just idag spelar de ju ingen roll hur mycket vi planerat, Claudio’s välmående går alltid först. Allt beroende på hur Claudio mår. Går kvällen och halva natten spenderades på akuten, ett par inhalatorer, febernedsättande, kortison och bevakning. – krupp och förkylningsastma. En ”permission” över natten för att komma tillbaka nu på förmiddagen, om de inte blir bättre, behövs en röntgen på lungorna göras.. misstänkt lunginflammation.. men vi håller tummarna för att de bara är en ”vanlig” förkylning, krupp och astma.. som om inte de räckte.. stackars lilla hjärtat.
Hur som helst, godmorgon – Någon som inte heller haft de helt lätt i natt är min kära vän!
Fy :( Hoppas han blir bättre snart. Kraam
Tack så mycket, kram <3