Hela den här hösten har de hänt en hel del saker, en del saker som varit jobbiga, vissa extremt jobbiga men såklart vissa saker som varit bra också. I alla fall så har jag känt att jag behöver ta tag i vissa problem, eller jag har väl inte känt de, utan de är pappa C som tyckt att jag borde ta tag i vissa psykiska saker. Nu har jag i alla fall tagit tag i saken och förra veckan bokade jag en tid hos psykologen. – Vet inte om de är därför, men i natt har jag inte alls sovit bra, inte Claudio heller för den delen, vilken tur att vi inte ska iväg förrän vid lunch.
Så troligtvis hinner jag ta tag i vissa andra saker, bland annat ringa de där samtalen som jag borde ringt för länge sen.
Att gå till en psykolog/kurator/präst kan vara en av det mest värda sakerna i livet. Det finns så mycket under ytan på ens kropp som man inte själv vet att man påverkas av som är riktigt härligt att få reda på så att man kan göra något åt det. Givetvis kommer det ibland att vara tufft och jobbigt men fortsätter man att regelbundet gå (och du trivs med din psykolog, annars byt på en gång!!) så kommer livet kännas lite bättre allt eftersom. Jag har bara erfarenhet av parterapi men min sambo har erfarenhet av att gå till en psykolog för sina psykiska besvär som han nu, snart två år senare, känner sig tillfreds med och vet att de alltid kommer att finnas där men nu kan han hantera dom.
Lycka till Isabella! Att gå till en psykolog ska inte vara skämmit och jag vill ge dig en klapp på axeln som skriver ut det här på din blogg, starkt gjort!
Kram på dig! /felicia