Jag skrattar nästan så att jag gråter när jag tänker på de, igår efter öppna förskolan igår åkte jag hem till min älskade mamma för att hjälpa henne att pyssla lite med att blandannat dekorplasta hennes köksbord, de börjar bra men redan när de inte fanns någon mjölk till kaffet insåg jag att de skulle bli svårt. De slutade i alla fall mindre bra, och jag låter bilderna tala för sig själv. Jag har i alla fall lovat mamma att komma dit och hjälpa henne en annan dag, och hon har lovat att de då ska finnas mjölk till kaffet. tänk vad en liten sak kan ställa till de ibland.