ISABELLA FEIZA ÅHLANDER

”hur känner du att ditt självförtroende är idag? Vet när du väntade claudio så mådde du så dåligt över hur du såg ut , det kliade och alla de problem du fick gå igenom . är själv där idag med andra graviditeten och tycker det är fruktansvärt jobbigt och hatar varenda millimeter på kroppen . du har kommit i så bra form efter , så min fråga är just hur allt känns kring det idag?”

De största misstaget jag gjorde under graviditeten var att jag från dag 1 började unna mig saker, jag blev helt enkelt en mer matglad liten tjej. Jag åt mer än jag borde och rörde på mig mindre än jag skulle. Redan på inskrivningen hos barnmorskan så hade jag gått upp 5kg. Sen gick de väl egentligen utför, däremot kände jag mig inte så stor från början, jag kunde ju fortfarande ha mina vanliga kläder, och magen växte och blev sådär mysigt rund som en gravidmage blir. Efter ett tag insåg jag att jag gick upp alldeles för mycket i vikt, i v.20 hade jag gått upp drygt 15kg och sen blev de bara mer och mer trots att jag började äta bättre och bättre.. på förlossningen vägde jag 85kg. Någon vecka innan förlossningen bestämde jag mig för att räkna ut mitt BMI, skulle jag väl egentligen aldrig gjort för att de går inte att avgöra när man är gravid. Men hur som helst min vikt just då i förhållande till min längd hamnade i riskzonen (fetma) de var väl egentligen där jag började må som sämst. Jag ville inte vara gravid längre, jag slutade längta efter mitt barn och längtade mer till att INTE vara gravid längre. Jag tyckte att de var riktigt jobbigt att vara gravid. – När jag väl födde Claudio fick jag genast en annan uppfattning om kroppen, jag var lycklig över att 10kg bara rann ur mig och jag var i en liten bebisbubbla, jag älskade min son och jag älskade livet som mamma.

De tog ett tag innan jag kom igång ordentligt med träningen och jag har väl egentligen inte kommit igång helt ännu, eller klart jag har men jag är inte i närheten av hur mycket jag tränade innan graviditeten. De tog mig drygt till årsskiftet att tappa 20kg och där fick jag en rejäl kick jag visste att jag kunde men kunde inte släppa hur min kropp såg ut. De var lös hud överallt.. kämpade vidare och accepterade att jag inte skulle ha några magrutor till sommaren. Inte förrän idag ett år efter förlossningen är jag nere på samma vikt som jag hade när jag plussade men inte i närheten av samma kropp som innan. De är lös hud, de är bristningar och mina bröst är som små taxöron. Däremot har jag lärt mig att i alla fall försöka acceptera att jag inte kommer att se ut som innan. – Men jag har blivit extremt taggad, taggad på att träna, träna för att må bra! – mitt självförtroende är som natt och dag, ena dagen känner jag mig ful, fet och äcklig medan vissa dagar kan jag må hur bra som helst över mitt utseende, vara glad lycklig och stolt. – vet inte om de egentligen var något bra svar på din fråga. Men de är väl lite tankar kring hur jag känner just u.