Här hemma har vi ett litet ”dilemma”, jag anser att nu när jag jobbar är de Pappa C tur att faktiskt kliva upp på nätterna, medan han påstår att de är jag som ska göra e för att jag är van… och att han tydligen inte vaknar när Claudio gör de. hm. jag orkar egentligen inte argumentera för jag vet att han inte ger sig. Han är envis den där pappa C, och efter 2 dagar hemma med Claudio börjar han nog inse att de inte alltid är en dans på rosor. Undrar hur många dagar till de krävs för att han på riktigt ska förstå att man inte är föräldrarLEDIG. Vill absolut inte klanka ner på pappa c. Han gör ett fantastiskt jobb och Claudio verkar ha super kul med pappa!!
Vem tycker ni ska ta nätterna? den som är hemma med barnet på dagarna, eller den föräldern som jobbar?
Hej mammor!
Av första 2/3månaderna sov jag med vår nyfödda i eget rum för att gå kn så han fick ammas.och sedan återvända till rummet. Sen började jag arbeta från månad 3-10 och fick barnet i famnen ibland när man klev innanför tröskeln. Det var iaf jag som skulle ha han för jag hade ju inte varit hemma under hela dagen. Inte chans till äta och vila 30min innan passet. Från månad 10-19 har jag gått upp 90% av nätterna sönd-tors (5st) och sedan klivit upp 5varje helgdag för att arbeta.
Stod för övrigt för alla matpengar under månad 0-10 för kompensera inkomstbortfall för mamman
Gav 15000kr för fika på stanpengar
20föräldrardgr överlåtits
Hur känns det?
Är det jämlikt/rättvist
Nu stundar dagis och vi arbetar 2skift båda två motsatta skift.
Hej!
Jag förstår inte riktigt din första mening.. med att du sov med er nyfödda för att han fick amma? (du är man, eller har jag förstått fel?)
De är väl jätte bra att du klivit upp på nätterna, eller är de de du menar är jobbigt? jag vet ju inte vem utav er som jobbat och vem som varit föräldrarledig
pengar känner väl jag inte är någonting att diskutera, de är ju självklart att den som är förlädrarledig tjänar mindre, så är de i alla fall i vårt hushåll och sambon klagar inte på att betala räkningar och maten vi äter.
Du får gärna omformulera din fråga/kommentar lite, så att jag lättare kan förstå. får en känsla av att jag kanske missuppfattar dig?
ha en bra dag.
Jag blir lika trött varje gång jag läser om ett sådant här ”dilemma”.
Kanske för att jag suttit i samma situation själv. Jag blir provocerad och less. För det ska inte vara ett dilemma.
Två personer älskar varandra. Av den kärleken skapar de ett efterlängtat barn. ALLA vet att det innebär mindre sömn och mer kärlek i vardagen :-)
Men när det kommer till kritan så börjar många pappor hävda att de inte kan ta de vakna nätterna eller de tidiga morgnarna. För att de behöver sin sömn. För att de anser att det är mammans ansvar. För att de tycker att barnet känner sig tryggare med mamman. För att mamman ändå vaknar när barnet vaknar. Osv, osv. Jag har hört en lång tröttsam radda med ursäkter.
Men det är egentligen väldigt enkelt.
Är man inte beredd att axla ansvaret det innebär så är man nog inte redo att vara förälder än. Man skaffar inte barn för att sedan leta ursäkter till att ”slippa undan” de jobbiga bitarna.
Man hjälps åt. Bara för att det är så. Det handlar om respekt mot varandra, om kärlek, om familjekänsla och om ansvar :-)
Det är inget snack om saken – självklart ska även han ta vakna nätter :-)
piska till karln din så han vaknar och tar C när han vaknar om natten. det är bättre att vara hemma och trött hela dagen än på jobbet och vara trött. på arbetet ska man vara representativ och vara på topp så gott det går. oavsett arbete så har kunden rätt och då funkar inte ”jag är trött” :)
Tack för att ni delar med er! :)
Nu när min sambo gått på pappaledighet så tar han nätterna med tanke på att jag tagit henne innan när jag varit hemma så kändes det självklart för oss. På helgerna hjälps vi åt och unnar varandra varsin sovmorgon,funkar utmärkt! Stå på dig!
Kram
I min värld är det självklarhet att han ska ta nätterna om du själv har gjort det under tiden han har jobbat. Vaknar han inte så får du väl väcka honom så får han gå upp. När han säger att det är du som ska göra de för att du är van, då kan du svara ” Det är klart jag är van, jag har gjort det i 10 månader nu, du kommer också bli van” ;) hehe
På helgerna kan ni ju dela upp nätterna, its not more than fair! :)
Det är mina åsikter! :D
Oj oj oj! Isabella här måste du stå på dig! Om du har tagit nätterna förr så måste han göra det nu. Om han inte vaknar så får du väcka honom helt enkelt. Vår son sov inte bra på nätterna förräns han blev 6 månader. Det var extremt jobbigt och vi delade alltid upp nätterna även om min man jobbade!
Det tär på relationen om en är väldigt sliten och den andra fräsch och utvilad… Måste dela lika.
Jag tycket man delar. Så har vi alltid gjort här hemma. I och med att båda alltid vaknar för oss. Så vi brukar göra upp innan vi lägger oss vem som tar natten. Ibland har jag en vecka i sträck och andra gånger kör vi varannan natt. Funkar perfekt här hemma!
Saraelinrebecca.Blogg.Se
Tycker att den som är hemma ska ta nätterna så den som jobbar får sova, när båda är lediga på helgerna tycker jag att man tar en dag var så man får varsin sovmorgon :)
Vi kör på att den som är hemma tar nätterna och är båda lediga så delar man på det! Funkar bra för oss, nu har vi iof inga vakna nätter, dock tidiga mornar…
Om du tagit alla nätter innan så är det ju hans tur att ta dem nu. Om ni delat genom t ex varannan så kan ni ju fortsätta med det. Så hade jag gjort i alla fall!
Om båda är trötta och slitna – båda två. Varannan natt var. Då slipper du vissa nätter och C får känna på hur det är att ta hand om bebis hela dagar + nätter. Det är nog rättvisast.
Även fast jag själv i din sits skulle tycka att nu jäklar är det pappans tur :P
Man hjälps åt! Är det är jobbig natt varvar vi gångerna oavsett om pappa jobbar. Som sagt att vara hemma med barn är inte alltid en dans på rosor, man blir trött. Självklart kan det bero på vilket jobb men är man två i ett föräldrarakap hjälper man varandra :)
Självklart är det han som skall ta honom? När vi jobbar får dom ta över det vi gjort 9-10 månader :)